What do you think?
Rate this book
Stacken
Vad är det som händer nere vid vattnet? Emelie har flytt staden förr skogen och ser plötsligt en grupp människor. Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga.
Någon var här först och är liksom grunden för allt. En annan är så handlingskraftig att hon suttit i fängelse för dråp. En tredje, nykomlingen, är bara så obegripligt vacker. Och så är det Sara, först och främst är det nog hon, alfahonan.
Stacken skildrar en grupp människor utanför samhället. Hur hamnade de där, som delar av en grupp där ingen måste klara allt och där alla bidrar med något? Måste man trivas med den roll man tilldelats av andra? Och vad händer när en främling � en Utanförs! � dyker upp och skakar om allt?
Annika Norlins första roman, efter hyllade debuten Jag ser allt du gör, är en magnetisk, rolig och djupt berörande berättelse om kärlek och den outgrundliga makt vi har över andra människor.
Någon var här först och är liksom grunden för allt. En annan är så handlingskraftig att hon suttit i fängelse för dråp. En tredje, nykomlingen, är bara så obegripligt vacker. Och så är det Sara, först och främst är det nog hon, alfahonan.
Stacken skildrar en grupp människor utanför samhället. Hur hamnade de där, som delar av en grupp där ingen måste klara allt och där alla bidrar med något? Måste man trivas med den roll man tilldelats av andra? Och vad händer när en främling � en Utanförs! � dyker upp och skakar om allt?
Annika Norlins första roman, efter hyllade debuten Jag ser allt du gör, är en magnetisk, rolig och djupt berörande berättelse om kärlek och den outgrundliga makt vi har över andra människor.
300 pages, ebook
First published September 22, 2023
618 people are currently reading
8,809 people want to read
About the author
Annika Norlin
8books133followersStacken är Annika Norlins första roman. Novellsamlingen Jag ser allt du gör (2020) nominerades till Augustpriset, Borås Tidnings debutantpris, Norrlands litteraturpris och Katapultpriset för årets bästa skönlitterära debut.
Annika Norlin är också låtskrivare och artist, som släpper musik under eget namn, samt i projekten Säkert! och Hello Saferide.
Annika Norlin är också låtskrivare och artist, som släpper musik under eget namn, samt i projekten Säkert! och Hello Saferide.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 580 reviews
January 11, 2024
Den här våta drömmen till debutroman är en blandning av Knausgårds Morgonstjärnan i sin kollektiva utformning och Clara Törnvalls lovsång till människans olikheter. Stacken är ett matriarkalt kollektiv � en grupp människor som istället för att på individnivå tvingas vara bra på allt kompletterar varandra som grupp. Likt myror i en stack har de olika roller och följer sin alfahona. De bor utanför samhället, avsides i skogen, de delar på allt och deras ledord är ekocentrism.
Här snackar vi feelgood som passar mig! Jag läser den här boken som en utopisk fantasi, en dröm att trösta sig med i det här jävla individsamhället vi har, där inte bara våld, kapitalism, klassklyftor och människors livspussel går åt helsefyr utan vi dessutom hela tiden får information om alla sorger i alla länder, alla tider på dygnet. Jag orkar inte. Det gör inte Emelie heller, vår första bekantskap som kastar sin Iphone i sjön. Hon är utbränd efter att ha ”visat framfötterna� på många tillfälliga arbeten och har nu lämnat stan och dragit till skogs. Där kommer hon i kontakt med Stackens övriga sju medlemmar. Jag ser den här berättelsen som Annika Norlins diskussion med sig själv huruvida en annan värld är möjlig. Emilie representerar författarens rationella tänkande som med goda argument (sorgligt nog) avfärdar idén om att leva utanför samhället som en saga omöjlig att realisera.
Och tyvärr känner jag det väldigt tidigt i boken, att det här går ju inte. Det kommer aldrig hålla. Jag måste gång på gång styra upp mig, sluta tänka på hur det ska sluta och koncentrera mig på vägen dit. Dessvärre litar inte Norlin helt på sin läsare utan förklarar för mycket vilket gör att mitt intresse svalnar och att boken känns för lång. Men, den norlinska styrkan sitter i humorn och psyket. Hon har en fantastisk förmåga att förstå, gestalta och sätta ord på hur människor tänker och agerar i grupp. Hennes karaktärer är realistiska och komplexa. Jag lär mig saker om mig själv när jag läser Stacken, och det gjorde jag också när jag läste Jag ser allt du gör.
”Ett tag var alla helt tysta, och det slog mig att jag inte längre kände behovet att prata bort tystnaden. Det var länge sedan jag känt mig så avslappnad. Jag insåg att jag kanske hade tänkt fel när jag trodde att jag behövde ensamhet för att vara lugn. I stället, insåg jag, var andra människor själva förutsättningen för att kroppen helt skulle gå ner i varv.�
När Norlin skriver om Józsefs strategi att ”kasta första stenen på sig själv� i samtal med andra människor i syfte att få de att slappna av, inser jag att hon ju precis beskrivit det jag sysslar med. Tyvärr har jag märkt att detta bara i undantagsfall leder till önskad effekt, istället finner jag mig alltför ofta blåslagen av alla stenar jag får i skallen. Som om det vore okej att racka ner på mig bara för att jag själv gör det. Mången gång har jag bestämt mig för att sluta med detta sociala handhavande, men nästa gång jag träffar en bekant gör jag likadant igen.
Stacken bygger på en fantastiskt fin romanidé, ett intressant och samhällskritisk experiment. Men jag tycker nog att läsupplevelsen är lite blaskig och inte lika stark som jag hoppats.
Här snackar vi feelgood som passar mig! Jag läser den här boken som en utopisk fantasi, en dröm att trösta sig med i det här jävla individsamhället vi har, där inte bara våld, kapitalism, klassklyftor och människors livspussel går åt helsefyr utan vi dessutom hela tiden får information om alla sorger i alla länder, alla tider på dygnet. Jag orkar inte. Det gör inte Emelie heller, vår första bekantskap som kastar sin Iphone i sjön. Hon är utbränd efter att ha ”visat framfötterna� på många tillfälliga arbeten och har nu lämnat stan och dragit till skogs. Där kommer hon i kontakt med Stackens övriga sju medlemmar. Jag ser den här berättelsen som Annika Norlins diskussion med sig själv huruvida en annan värld är möjlig. Emilie representerar författarens rationella tänkande som med goda argument (sorgligt nog) avfärdar idén om att leva utanför samhället som en saga omöjlig att realisera.
Och tyvärr känner jag det väldigt tidigt i boken, att det här går ju inte. Det kommer aldrig hålla. Jag måste gång på gång styra upp mig, sluta tänka på hur det ska sluta och koncentrera mig på vägen dit. Dessvärre litar inte Norlin helt på sin läsare utan förklarar för mycket vilket gör att mitt intresse svalnar och att boken känns för lång. Men, den norlinska styrkan sitter i humorn och psyket. Hon har en fantastisk förmåga att förstå, gestalta och sätta ord på hur människor tänker och agerar i grupp. Hennes karaktärer är realistiska och komplexa. Jag lär mig saker om mig själv när jag läser Stacken, och det gjorde jag också när jag läste Jag ser allt du gör.
”Ett tag var alla helt tysta, och det slog mig att jag inte längre kände behovet att prata bort tystnaden. Det var länge sedan jag känt mig så avslappnad. Jag insåg att jag kanske hade tänkt fel när jag trodde att jag behövde ensamhet för att vara lugn. I stället, insåg jag, var andra människor själva förutsättningen för att kroppen helt skulle gå ner i varv.�
När Norlin skriver om Józsefs strategi att ”kasta första stenen på sig själv� i samtal med andra människor i syfte att få de att slappna av, inser jag att hon ju precis beskrivit det jag sysslar med. Tyvärr har jag märkt att detta bara i undantagsfall leder till önskad effekt, istället finner jag mig alltför ofta blåslagen av alla stenar jag får i skallen. Som om det vore okej att racka ner på mig bara för att jag själv gör det. Mången gång har jag bestämt mig för att sluta med detta sociala handhavande, men nästa gång jag träffar en bekant gör jag likadant igen.
Stacken bygger på en fantastiskt fin romanidé, ett intressant och samhällskritisk experiment. Men jag tycker nog att läsupplevelsen är lite blaskig och inte lika stark som jag hoppats.
October 21, 2023
annika norlin bli min fru
December 1, 2024
ARC for review. To be published March 25, 2025.
Three stars for this, but, honestly, I’m only saying that because that was my note when I finished it. It was only a few weeks ago but I can’t seem to remember much about this book which can’t be a good sign.
Emilie is burned out from her exhausting job and busy life and decides to spend a few days in the country. Once there she visits a river where she comes across seven people who appear to be led by a woman named Sara. She eventually makes contact with them and learns the stories of how they all ended up together, living life differently.
It’s coming back to me now. This translated Swedish novel was apparently very popular in that country and I’ve always found stories of communal living interesting, so I did enjoy this., The characters are fascinating (some more than others, naturally) and one can see how things just…happen. If it sounds like something you might like, you probably won’t be disappointed.
Three stars for this, but, honestly, I’m only saying that because that was my note when I finished it. It was only a few weeks ago but I can’t seem to remember much about this book which can’t be a good sign.
Emilie is burned out from her exhausting job and busy life and decides to spend a few days in the country. Once there she visits a river where she comes across seven people who appear to be led by a woman named Sara. She eventually makes contact with them and learns the stories of how they all ended up together, living life differently.
It’s coming back to me now. This translated Swedish novel was apparently very popular in that country and I’ve always found stories of communal living interesting, so I did enjoy this., The characters are fascinating (some more than others, naturally) and one can see how things just…happen. If it sounds like something you might like, you probably won’t be disappointed.
April 23, 2025
If had a gritty & silver-tongued older sister, it would be The Colony. This. Is. Phenomenal.
Annika Norlin's ability to write with such dignity - while not emitting a sense of superiority - has left an impression I know will be long lasting.
The synopsis does a great job of telling you anything else you need to know without giving much away, so I'll leave that to them.
There's so much more I want to say, but I think going in fairly blind to this novel is your best bet. Maybe I'll share more after everyone has had a solid chance to read for themselves
Come pub day, The Colony is what I will be recommending to anyone still willing to hear me out after they hear the # of pages. (For the record, once I was fully emmersed (35%ish, ngl. but worth it!!), I started flying thru it.) Especially if you enjoyed, as said earlier, Convenience Store Woman (& are okay w/ a much longer, more thorough novel), and dare I say even anyone who enjoys the reality tv show Survivor or tv series Nine Perfect Strangers. How each narrative compounds on another reminded me a lot of by Tony Tulathimutte as well - COMPLETELY different vibe, just throwing it out there for fellow mood readers.
{Thank you bunches to NetGalley, Annika Norlin, Alice Olsson and Europa Editions for the gorgeous finished copy. Your covers are always so dreamy—even when there's an ant on it.
Annika Norlin's ability to write with such dignity - while not emitting a sense of superiority - has left an impression I know will be long lasting.
The synopsis does a great job of telling you anything else you need to know without giving much away, so I'll leave that to them.
There's so much more I want to say, but I think going in fairly blind to this novel is your best bet. Maybe I'll share more after everyone has had a solid chance to read for themselves
Come pub day, The Colony is what I will be recommending to anyone still willing to hear me out after they hear the # of pages. (For the record, once I was fully emmersed (35%ish, ngl. but worth it!!), I started flying thru it.) Especially if you enjoyed, as said earlier, Convenience Store Woman (& are okay w/ a much longer, more thorough novel), and dare I say even anyone who enjoys the reality tv show Survivor or tv series Nine Perfect Strangers. How each narrative compounds on another reminded me a lot of by Tony Tulathimutte as well - COMPLETELY different vibe, just throwing it out there for fellow mood readers.
{Thank you bunches to NetGalley, Annika Norlin, Alice Olsson and Europa Editions for the gorgeous finished copy. Your covers are always so dreamy—even when there's an ant on it.
December 4, 2023
Äntligen har Annika Norlin skrivit en roman! En väldigt udda, tankeväckande och osannolik berättelse som på vissa sätt påminner om Karin Smirnoffs jag-for-ner-till mor-serie. Ett gäng trasiga människor som hittar stöd och sammanhang i varandra - utanför det ”riktiga� samhället. Längtar till nästa bok!
February 26, 2025
4,5
I can't say exactly why I loved this novel about a little commune in the North of Sweden so much.
In part it's the atmosphere. It's Scandinavian - of course - but it also feels very Scandinavian, warm and humane and rational at the same time. It reminded me of 'My Brother' by Karin Smirnoff.
I also loved the style, the little sentences offhandedly thrown in that made me smile with recognition. It's unpretentious, seemingly effortless and yet very carefully done.
I can't say exactly why I loved this novel about a little commune in the North of Sweden so much.
In part it's the atmosphere. It's Scandinavian - of course - but it also feels very Scandinavian, warm and humane and rational at the same time. It reminded me of 'My Brother' by Karin Smirnoff.
I also loved the style, the little sentences offhandedly thrown in that made me smile with recognition. It's unpretentious, seemingly effortless and yet very carefully done.
September 18, 2024
Ok som underhållning. Som att se en Netflix original kanske? Bra flow men lite� tom på innehåll och en hets att hinna med att representera ALLT och det blir ingenting?
Hade problem med berättarstilen. Blev konstigt självmedveten när den var ”fikarumssnackig�. Som att någon satt bredvid mig och hasplade ur sig vissa partier. Känslan var liksom att jag ska nicka och humma för att berättelsen ska fortsätta. Förstod inte heller poängen med att vissa delar var anteckningar gjorda av Låke och Emelie? Hennes anteckningar kan ju kopplas till journalistsidan hos henne. Men hon sägs ju få total panik av varje tanke relaterad till jobb? Varför orkar hon skriva? Och stilen i hennes anteckningar är inte trovärdiga, där blir stilen plötsligt ”roman� med massa målande beskrivningar. För vem?
Och varför skriver Låke? Outnyttjat spår isf om skrivande och skapande som (tydligen?) uppstår oavsett förväntan att någon ska läsa och uppskatta. Bara ett behov han utvecklat av sig själv.
Ett annat missat spår är Zakaria. Varför stannar han? Är han medveten om HANS rubin i fickan? Vet han hur vacker han är? Hur känner han kring att lägga ”sina vackra år� på stacken? Vill han ha barn? Känns som han kommer in för sent i handlingen för att han ska spela någon riktig roll.
Jag hade så gärna lärt mig något om mig/människor/svenskar/gemenskap/relationer men kände bara att alla porträtt var platta och/eller gjorda. All handling och slutscenerna var helt förutsägbara sett till ramarna för berättelsen. Inga överraskningar.
Jag gillade den inte tbh. Men den är inte en tvåa heller� eller?
Hade problem med berättarstilen. Blev konstigt självmedveten när den var ”fikarumssnackig�. Som att någon satt bredvid mig och hasplade ur sig vissa partier. Känslan var liksom att jag ska nicka och humma för att berättelsen ska fortsätta. Förstod inte heller poängen med att vissa delar var anteckningar gjorda av Låke och Emelie? Hennes anteckningar kan ju kopplas till journalistsidan hos henne. Men hon sägs ju få total panik av varje tanke relaterad till jobb? Varför orkar hon skriva? Och stilen i hennes anteckningar är inte trovärdiga, där blir stilen plötsligt ”roman� med massa målande beskrivningar. För vem?
Och varför skriver Låke? Outnyttjat spår isf om skrivande och skapande som (tydligen?) uppstår oavsett förväntan att någon ska läsa och uppskatta. Bara ett behov han utvecklat av sig själv.
Ett annat missat spår är Zakaria. Varför stannar han? Är han medveten om HANS rubin i fickan? Vet han hur vacker han är? Hur känner han kring att lägga ”sina vackra år� på stacken? Vill han ha barn? Känns som han kommer in för sent i handlingen för att han ska spela någon riktig roll.
Jag hade så gärna lärt mig något om mig/människor/svenskar/gemenskap/relationer men kände bara att alla porträtt var platta och/eller gjorda. All handling och slutscenerna var helt förutsägbara sett till ramarna för berättelsen. Inga överraskningar.
Jag gillade den inte tbh. Men den är inte en tvåa heller� eller?
December 2, 2023
Emelie är utmattad och bestämmer sig för att fly staden för skogen. I skogen får hon syn på en udda grupp människor som hon börjar spana på. Hur har de alla hamnat här, utanför samhället?
Jag tyckte om Annika Norlins novellsamling så jag har varit väldigt nyfiken på hennes första roman. Jag blev verkligen inte besviken! Vi möter en fascinerande samling människor som av olika anledningar dragit sig undan samhället. De lever i ett slags kollektiv - Stacken - där alla automatiskt tagit på sig eller tilldelats en roll i gruppen.
Till en början kan det vara lite problematiskt att hålla reda på vem som är vem, men vi lär känna dem ganska fort genom deras bakgrundshistorier och synvinklar. De flesta har dessutom lite annorlunda namn; József, Låke, Ersmo, Aagny, Sagne, Zackaria - och Sara, som hamnar i ledarrollen. Om man är det minsta intresserad av det psykologiska spelet i en tätt inpå varandra levande grupp människor så är det här en bok att läsa! Eller om man bara gillar att läsa om udda karaktärer!
Jag tyckte om Annika Norlins novellsamling så jag har varit väldigt nyfiken på hennes första roman. Jag blev verkligen inte besviken! Vi möter en fascinerande samling människor som av olika anledningar dragit sig undan samhället. De lever i ett slags kollektiv - Stacken - där alla automatiskt tagit på sig eller tilldelats en roll i gruppen.
Till en början kan det vara lite problematiskt att hålla reda på vem som är vem, men vi lär känna dem ganska fort genom deras bakgrundshistorier och synvinklar. De flesta har dessutom lite annorlunda namn; József, Låke, Ersmo, Aagny, Sagne, Zackaria - och Sara, som hamnar i ledarrollen. Om man är det minsta intresserad av det psykologiska spelet i en tätt inpå varandra levande grupp människor så är det här en bok att läsa! Eller om man bara gillar att läsa om udda karaktärer!
December 25, 2023
Gillar så mycket Norlins känsla för detaljer och med vilken ömhet hon tecknar sina personporträtt. Alla dessa människor, så oerhört vanliga men också helt egna. En fin debut som gick snabbt att läsa trots de nästan 400 sidorna.
Read
February 12, 2024VEM är som annika norlin? sveriges enda kvinna och enda författare
April 6, 2025
Long live Queen Aagny.
The Colony is, on paper, a book about a small commune made up of characters with colorful histories and how one outsider experiencing burnout from her journalist job finds herself living in the woods and studying this group.
But these CHARACTERS! Most of the book is dedicated not to Emelie's encounters with the group, but to explaining each of the members' histories and how they came to live this alternative lifestyle. Much like the ant colony they resemble, each member brings to the group their own unique skills and traits which help contribute to the greater whole. While much of the book is charming, the reader is constantly questioning the moral foundation of the group and its choices.
Thank you to NetGalley & Europa for the e-arc.
The Colony is, on paper, a book about a small commune made up of characters with colorful histories and how one outsider experiencing burnout from her journalist job finds herself living in the woods and studying this group.
But these CHARACTERS! Most of the book is dedicated not to Emelie's encounters with the group, but to explaining each of the members' histories and how they came to live this alternative lifestyle. Much like the ant colony they resemble, each member brings to the group their own unique skills and traits which help contribute to the greater whole. While much of the book is charming, the reader is constantly questioning the moral foundation of the group and its choices.
Thank you to NetGalley & Europa for the e-arc.
January 10, 2024
Norlins ömsinta berättelse om människor som valt att leva utanför systemet innehåller lika mycket samhällskritik som ifrågasättande av ”högre ideal�. Det är först när blicken utifrån nagelfar gruppen som är Stacken som den utopiska utan börjar krackelera. Det är lika mycket en berättelse om att leva i nuet som en berättelse om människors oförmåga att se sina egna val när de hamnar i en flock. Lättsamt men noggrant skrivet.
January 14, 2024
Det smärtar mig att säga, för jag vill älska allt Annika Norlin gör och rör vid. Annika gör personporträtten mycket bra, men berättelsen om kollektivet - som ju hela boken kretsar kring - känns grund och tillkonstlad. Jag lärde mig inte om något om människor i grupp av den här boken och jag berördes inte heller - förutom vissa individuella eller parvisa gestaltningar. Vad som gör det än svårare, är att det känns som att hon inte lyckas älska sina karaktärer i sina svåraste stunder. Bara ömma för, eller dömma.
December 2, 2023
Glasklar, underbar prosa som tar sig in i minsta vrå. Ville stryka med markeringspenna på nästan varje sida. Tung boksmälla när den tog slut.
March 11, 2025
The Colony is a strange book which takes you in so many different directions, that it can be hard to decide how you feel about it. But I ultimately really liked my time reading this novel. At first it's about a woman who has an extreme existential crisis and decides to remove herself from metropolitan society, going to stay in the woods where she can have time to decompress. Here, she comes across a group of strange people and the more she watches them the more the learns about what binds them together.
This isn't a 'cult' novel, but more a novel about chosen family and feeling a sense of belonging through overcoming your trauma. It looks at the experiences of each of the members of the colony and how they met, and it became such a wonder to read about each person and how they fit into the larger picture. Even though this is a large book I never felt as though it was dragging or any of it was unnecessary. It really took it's time in a way which was self-aware and both championed and critiqued the reliance on other people to help us overcome our biggest challenges.
I loved how it was written and how it was split up into easily digestible parts. It really hooked me at first but then I was slowly drawn in by the complete wonder of it all and the damaged characters. Definitely one I'm super glad to have read!
This isn't a 'cult' novel, but more a novel about chosen family and feeling a sense of belonging through overcoming your trauma. It looks at the experiences of each of the members of the colony and how they met, and it became such a wonder to read about each person and how they fit into the larger picture. Even though this is a large book I never felt as though it was dragging or any of it was unnecessary. It really took it's time in a way which was self-aware and both championed and critiqued the reliance on other people to help us overcome our biggest challenges.
I loved how it was written and how it was split up into easily digestible parts. It really hooked me at first but then I was slowly drawn in by the complete wonder of it all and the damaged characters. Definitely one I'm super glad to have read!
November 24, 2023
Aaahh vad jag tyckte om Stacken! Tycker det är svårt att ge recensioner av böcker jag verkligen tycker om, men här är några saker jag tänkt på:
1. Jag älskar att få olika tids- och berättarperspektiv! I Stacken hoppar berättelsen mellan åtta olika karaktärers liv och flera decennier. Det bidrar till att berättelsen blir detaljrik och djup � men att det fortfarande finns luckor som kräver detektivarbete och skapar spänning.
2. Hur kan så många, och så klandervärda (läs våldsamma, manipulativa, vårdslösa), karaktärer vara så otroligt lätta att tycka om? Aagny <3 Trots allt.
3. Norlin förmedlar smarta samhällsspaningar på ett så träffsäkert sätt. Från storstadsbon Emelies tidigare liv mitt i medievärldens stressade tillvaro, till Saras sökande efter något större på ett indiskt ashram.
4. Det var en bra bokklubbsbok och det var intressant att få prata om makt, frivillighet och ett alternativt liv med andra kloka läsare.
”De betedde sig som besättningen på ett fartyg. Stacken var farkosten, och ibland kunde de se på varandra vartåt det barkade. Nu är skeppet på väg att kapsejsa, då måste någon ställa sig på andra sidan, så det blir jämvikt. Nu har Sagne blivit sådär tyst igen. Då måste József säga något fint, något som band samman dem. Nu är stämningen tung. Då kunde Aagny göra nåt kul, eller Zakaria lätta upp stämningen bara genom att flina. Somliga av dem var bra på att stå på kanterna och orsaka nästan-tippning. Andra var bra på att väga upp.�
1. Jag älskar att få olika tids- och berättarperspektiv! I Stacken hoppar berättelsen mellan åtta olika karaktärers liv och flera decennier. Det bidrar till att berättelsen blir detaljrik och djup � men att det fortfarande finns luckor som kräver detektivarbete och skapar spänning.
2. Hur kan så många, och så klandervärda (läs våldsamma, manipulativa, vårdslösa), karaktärer vara så otroligt lätta att tycka om? Aagny <3 Trots allt.
3. Norlin förmedlar smarta samhällsspaningar på ett så träffsäkert sätt. Från storstadsbon Emelies tidigare liv mitt i medievärldens stressade tillvaro, till Saras sökande efter något större på ett indiskt ashram.
4. Det var en bra bokklubbsbok och det var intressant att få prata om makt, frivillighet och ett alternativt liv med andra kloka läsare.
”De betedde sig som besättningen på ett fartyg. Stacken var farkosten, och ibland kunde de se på varandra vartåt det barkade. Nu är skeppet på väg att kapsejsa, då måste någon ställa sig på andra sidan, så det blir jämvikt. Nu har Sagne blivit sådär tyst igen. Då måste József säga något fint, något som band samman dem. Nu är stämningen tung. Då kunde Aagny göra nåt kul, eller Zakaria lätta upp stämningen bara genom att flina. Somliga av dem var bra på att stå på kanterna och orsaka nästan-tippning. Andra var bra på att väga upp.�
October 31, 2023
Ingen skräll att jag gillade denna :) tror den kommer stanna kvar i mitt huvud ett tag nu. Behöver typ smälta den innan jag riktigt förstår den tror jag
February 6, 2025
Medrivende kollektivroman, med åtte ulike menneskeskjebner som har trukket seg tilbake fra storsamfunnet og funnet sammen i en sektlignende flokk et sted på den svenske glesbygden.
September 7, 2024
Varför var den här boken så otroligt bra så att jag nästan inte kan prata om den för den är så fascinerande. Alltså va va va va, hur kan man vara så smart så att man kan skriva något sånt här med så otroligt verklighetstrogna personporträtt???😩😩 huuuur.
Och jag läste inte baksidan innan jag började på boken. Jag kan säga att det den handlade om, var inte alls det jag förväntade mig, men jag är allt annat än besviken över vad den kom att handla om.
Snälla läs den, jag ber jag ber jag ber.
Mästerverk antar jag. Så måste det vara.
Och jag läste inte baksidan innan jag började på boken. Jag kan säga att det den handlade om, var inte alls det jag förväntade mig, men jag är allt annat än besviken över vad den kom att handla om.
Snälla läs den, jag ber jag ber jag ber.
Mästerverk antar jag. Så måste det vara.
December 19, 2023
Annika Norlins första roman. Besviket medger jag att jag gillade den mindre än jag trodde - men detta säger naturligtvis egentligen inget om kvalitén.
Norlin lyckas på något vänster skriva fram en utopi och en dystopi på samma gång? Stackens kollektiva sätt att leva framstår givetvis delvis som harmoniskt och fritt från det moderna samhällets många avigsidor. Alla bidrar på sitt sätt till hushållet och driften av gården och ingen förväntas göra allt. Det finns såklart en vurm för “förr i tiden� här, också till kollektivism i stort. Men givetvis är det så att stacken också gnisslar i fogarna, både på idéplan och psykologiskt för individerna, och gräset är kanske inte odelat grönare på andra sidan moderniteten?
Boken berättar genom flera personers perspektiv (detta är jag svag för), bland annat får alla i stacken sin röst hörd ibland men det finns även en utomstående betraktare, Emelie. Personligen föredrar jag när Emelie skildrar stacken utifrån, hennes oförstående men fascinerade blick på det som pågår. Samtidigt förstår jag ju att hon berättarmässigt måste in i smeten, precis som läsaren måste in. Likväl tycker jag att något i tonen går förlorat.
Porträtten av medlemmarna i stacken är intressanta och väl skildrade. Framförallt är gruppdynamiken i stacken särskilt intressant, och här tycker jag inte att Norlin räds att göra det svårt och komplicerat för sig (och läsaren) - inget tycks onödigt förenklat och många nyanser får ta plats. Det ger bra tuggmotstånd, och sammantaget en bok väl värd att läsa.
Norlin lyckas på något vänster skriva fram en utopi och en dystopi på samma gång? Stackens kollektiva sätt att leva framstår givetvis delvis som harmoniskt och fritt från det moderna samhällets många avigsidor. Alla bidrar på sitt sätt till hushållet och driften av gården och ingen förväntas göra allt. Det finns såklart en vurm för “förr i tiden� här, också till kollektivism i stort. Men givetvis är det så att stacken också gnisslar i fogarna, både på idéplan och psykologiskt för individerna, och gräset är kanske inte odelat grönare på andra sidan moderniteten?
Boken berättar genom flera personers perspektiv (detta är jag svag för), bland annat får alla i stacken sin röst hörd ibland men det finns även en utomstående betraktare, Emelie. Personligen föredrar jag när Emelie skildrar stacken utifrån, hennes oförstående men fascinerade blick på det som pågår. Samtidigt förstår jag ju att hon berättarmässigt måste in i smeten, precis som läsaren måste in. Likväl tycker jag att något i tonen går förlorat.
Porträtten av medlemmarna i stacken är intressanta och väl skildrade. Framförallt är gruppdynamiken i stacken särskilt intressant, och här tycker jag inte att Norlin räds att göra det svårt och komplicerat för sig (och läsaren) - inget tycks onödigt förenklat och många nyanser får ta plats. Det ger bra tuggmotstånd, och sammantaget en bok väl värd att läsa.
July 12, 2024
Tyckte boken tog upp teman som är viktiga och gillade speciellt porträtteringen av Saras karaktär (även om den kändes överdriven ibland) och jag tycker det påminner om Humes idé om implicit submission (dvs hur enkelt människor ger upp sina egna idéer och drömmar för att följa en ”härskare�). Tyckte den var jobbig bitvis eftersom man kan förstå varför karaktärerna gör som de gör (Sagnes relation till Låke, Saras val, Agny och Ove etc) men samtidigt inte hålla med och det gör det svårare att vara på ”deras sida� i allmänhet.
September 20, 2024
Kluven. Trodde länge att det skulle vara en glorifiering av att bryta sig ut ur samhället och leva en isolerade från omvärlden , och det var det också länge. Lyckligtvis tog det en vändning, och berättelsen om det utopiska livet i utanförskap byttes ut mot en om en sekt med en manipulativ ledare. Ömmade för övriga medlemmar av ”stacken� som drogs med i ledarens fasoner. Finns dock någon samhällskritik där som jag kan hålla med om. 3.5!
March 21, 2024
En utbränd kvinna kastar sin smartphone i sjön och tältar i skogen. Där får hon syn på en naturdyrkande sekt. Vi får följa olika människors perspektiv och hur de hamnat där de hamnat. En udda roman som perfekt balanserar på gränsen mellan att vara intressant och för absurd.
April 13, 2024
Lite oväntat, men tyckte fantastiskt mycket om!
March 22, 2025
Spännande att få följa karaktärernas ena dåliga beslut efter det andra. Fantastiskt skriven.
Vet inte riktigt vad det är som gör att boken inte blev en femma, men väldigt nära i alla fall!
Vet inte riktigt vad det är som gör att boken inte blev en femma, men väldigt nära i alla fall!
April 15, 2025
Jag ger den 2,5 stjärnor.
Önskar jag upplevde vad andra verkar ha upplevt i den här boken men jag tycker att den är för konstruerad, vill för mycket utan att nå fram och jag tror inte riktigt på karaktärerna - vilket är ett genomgående störningsmoment som jag inte kommer över i min läsning. Det ska sägas att jag hade höga förväntningar när jag tog mig an den här boken men det verkar helt enkelt inte som att Norlins sätt att skriva faller mig i smaken.
Önskar jag upplevde vad andra verkar ha upplevt i den här boken men jag tycker att den är för konstruerad, vill för mycket utan att nå fram och jag tror inte riktigt på karaktärerna - vilket är ett genomgående störningsmoment som jag inte kommer över i min läsning. Det ska sägas att jag hade höga förväntningar när jag tog mig an den här boken men det verkar helt enkelt inte som att Norlins sätt att skriva faller mig i smaken.
December 20, 2023
vilken stack, vilken bok, vilken läsupplevelse. 🧡
March 4, 2024
Vilken annorlunda, mörk och lite sjuk bok. 2.5 som blev en 3
December 6, 2023
Toppenbok. vem är du i stacken?
September 18, 2024
Fantastisk bok! Jag blev så tagen av alla karaktärerna och deras förflutna. Hur det bara blev så att de levde i stacken. Det bara kom sig. Väldigt spännande då jag ofta funderar på hur mycket bättre man antagligen skulle må om man var avkapad från samhället och slapp bry sig om allt och alla hela tiden. Denna bok både bekräftade och sa emot tankar jag själv har. Väldigt spännande på så många plan, exempelvis Sagne och Låkes relation.
Displaying 1 - 30 of 580 reviews
Can't find what you're looking for?
Get help and learn more about the design.