What do you think?
Rate this book
Som ensamstående mamma har Åsa och hennes son alltid varit nära. Men deras relation, som Åsa tagit för given, förändras när sonen träffar en ny flickvän. Åsa gör sitt bästa för att knyta an till sin svärdotter och försöker hjälpa till med de godaste intentioner. Men i samband med att flickvännen blir gravid begår Åsa ett oförlåtligt övertramp. Det blir början på en konflikt som splittrar hennes familj.
316 pages, Hardcover
First published April 22, 2020
41 people are currently reading
1285 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 264 reviews
April 19, 2025
To nadal dobra książka, ale najsłabsza z tej trylogii. Nie do końca podobała mi się konkluzja historii i tak jak rozumiem dlaczego jest jaka jest, tak była momentami bardzo frustrująca 🥹
June 16, 2020
Det här var ju helt underbart. Och mardrömmigt. Herngren lyckas verkligen skriva fram komplexa karaktärer vars handlingar både kan uppfattas som rimliga och totalt vansinniga beroende på vem som är mottagare och hur tolkningen görs. Bagage, slump, dagsform, missförstånd och förutfattade meningar avgör. Det är ju jättesvårt med relationer. Av den här romanen kan man lära sig mycket.
Jag älskar att svärmodern är framstående kommunikationscoach också. Det är så roligt!
Tänkte egentligen fyra men det blir en extra liten stjärna för slutet.
⭐️⭐️⭐️⭐️💫
Jag älskar att svärmodern är framstående kommunikationscoach också. Det är så roligt!
Tänkte egentligen fyra men det blir en extra liten stjärna för slutet.
⭐️⭐️⭐️⭐️💫
August 26, 2024
2.5
I teściowa i synowa - żona zachowują się w tej książce jak egoistyczne, niedojrzałe emocjonalnie manipulatorki bez żadnej zdolności do autorefleksji.
I teściowa i synowa - żona zachowują się w tej książce jak egoistyczne, niedojrzałe emocjonalnie manipulatorki bez żadnej zdolności do autorefleksji.
January 6, 2025
Från första sidan är jag fast och kunde inte sluta läsa boken, även om jag emellanåt satt med en stor klump i magen av obehag. Moa är en mästare på att skriva om relationer. Hon vågar skriva om sånt som skaver och är tabubelagt och gör det på ett fantastiskt sätt. I ”äǻ� är det de komplicerade relationerna mellan mor, son och sonens nya flickvän som skildras. Vad händer när relationer förändras? Vad händer när man har olika förväntningar på varandra? Här finns så mycket är outtalat och ouppklarat. Det är en stark och gripande berättelse om hur den bild vi har av oss själva och hur någon annan uppfattar oss kan vara helt olika.
Det här en fantastiskt bra bok som jag verkligen rekommenderar. Moa lämnar små teasers så man drivs att läsa lite till och lite till och vips så har man slukat hela boken.
Det här en fantastiskt bra bok som jag verkligen rekommenderar. Moa lämnar små teasers så man drivs att läsa lite till och lite till och vips så har man slukat hela boken.
July 21, 2020
Åh vilken intressant karaktär som Moa Herngren har skapat i Åsa, som är huvudpersonen i äǻ. Hon liksom skaver så där smärtsamt skönt i mig. Jag förfasar emellanåt över hur hon kan bete sig helt gränslöst och jag kan samtidigt känna så för henne då hon ständigt blir missförstådd. Hon vill ju bara väl � eller hur är det egentligen?
Det är inte bara en gång som jag bokstavligen skriker ”Nej!� eller drar överdramatiskt efter andan när Åsa liksom inte kan låta bli att gräva sin egen familjegrav så att säga.
Läs hela recensionen här:
Det är inte bara en gång som jag bokstavligen skriker ”Nej!� eller drar överdramatiskt efter andan när Åsa liksom inte kan låta bli att gräva sin egen familjegrav så att säga.
Läs hela recensionen här:
dnf
March 3, 2025Dnf na 48% Sorry, ale nie mogę, triggeruje mnie temat rodziny w książkach xD Jak jest relacja synowa-syn vs teściowa to ja odpadam, tak samo temat zdrady. W dodatku nie mogę znieść bohaterów. Szkoda, bo druga połowa jest chyba z perspektywy synowej, ale nie mogę przebrnąć przez rozmowę z byłym mężem, aż mnie skręca.
August 16, 2020
Välskrivet om det komplicerade med familjerelationer. Det trassliga, med överreaktioner och offerkoftor om vartannat. Alla har rätt, alla har fel. En bok som är svår att lägga ifrån sig och som jag verkligen tyckte om att läsa eftersom den aldrig blir gullig och söt. Slutet är jag inte helt överens med, men det gör inte så mycket. Jag kommer att minnas resten av boken istället.
August 23, 2024
Myślę, że to taka książka, w której czytelnik będzie przechylał się ku racji jednej lub drugiej strony w zależności od własnych doświadczeń życiowych.
I jest to genialne:) Ja czytając byłam istnym wahadłem, bo nie mam żadnych takich doświadczeń 😅 Czułam często współczucie dla Åsy, do Josephin czesto czułam antypatię, a Andreasem chciałam potrząsnąć i powiedzieć, żeby się ogarnął 😉 Ale nic i nikt nie był tu czarno-biały, i podczas czytania pojawiają się pytania, między innymi:
Gdzie kończy się troska i chęć pomocy a zaczyna toksyczność?
Gdzie kończą się dobre intencje a zaczyna manipulacja, by spełnić swoje emocjonalne potrzeby?
Gdzie kończy się asertywność a zaczyna egoizm?
To też książka o pozornej komunikacji, a tak naprawdę jej braku. Paradoksalnie główna bohaterka Åsa jest specjalistką od komunikacji..
Podobała mi się, bo pokazuje jak łatwo można niepotrzebnie pokomplikować relacje rodzinne, jeśli brakuje w nich życzliwości i każdy ma jakiś bagaż doświadczeń, który kieruje go na tory zgubnych mechanizmów. Polecam!
I jest to genialne:) Ja czytając byłam istnym wahadłem, bo nie mam żadnych takich doświadczeń 😅 Czułam często współczucie dla Åsy, do Josephin czesto czułam antypatię, a Andreasem chciałam potrząsnąć i powiedzieć, żeby się ogarnął 😉 Ale nic i nikt nie był tu czarno-biały, i podczas czytania pojawiają się pytania, między innymi:
Gdzie kończy się troska i chęć pomocy a zaczyna toksyczność?
Gdzie kończą się dobre intencje a zaczyna manipulacja, by spełnić swoje emocjonalne potrzeby?
Gdzie kończy się asertywność a zaczyna egoizm?
To też książka o pozornej komunikacji, a tak naprawdę jej braku. Paradoksalnie główna bohaterka Åsa jest specjalistką od komunikacji..
Podobała mi się, bo pokazuje jak łatwo można niepotrzebnie pokomplikować relacje rodzinne, jeśli brakuje w nich życzliwości i każdy ma jakiś bagaż doświadczeń, który kieruje go na tory zgubnych mechanizmów. Polecam!
May 20, 2020
Betyg: 5 av 5.
Moa Herngren är verkligen en av mina favoritförfattare. Jag har läst alla hennes sju tidigare böcker, fem romaner och två ungdomsromaner, och jag har tyckt väldigt mycket om dom allihopa.
Tycker ju även mycket om flera av dom teveprogram som Moa är inblandad i, som upphovsman och manusförfattare, till exempel Sjölyckan, Finaste familjen och speciellt den helt fantastiska Bonusfamiljen.
Så jag hade mycket höga förväntningar på hennes nya bok, äǻ. Och tack och lov så infriades dom absolut, och till och med med råge. För det här är hennes helt klart bästa bok hittills, tycker jag.
Moa är ju fantastisk på att skildra familjerelationer och speciellt problem och svårigheter i relationer. Den här boken är skriven ur en svärmors synvinkel, men några kapitel i boken är även skrivna ur svärdotterns och sonens synvinkel.
äǻ är otroligt bra skriven, den har hög igenkänningsfaktor, den gör ibland nästan ont att läsa, den är gripande och rörande, den är spännande, den är oförutsägbar, och den var nästan omöjlig att lägga ifrån sig.
Jag tror att alla kan känna igen sig boken, även om man inte är eller har en svärmor. För relationer, det har vi alla i olika former.
Rekommenderar varmt boken, som får högsta betyget av mig.
Moa Herngren är verkligen en av mina favoritförfattare. Jag har läst alla hennes sju tidigare böcker, fem romaner och två ungdomsromaner, och jag har tyckt väldigt mycket om dom allihopa.
Tycker ju även mycket om flera av dom teveprogram som Moa är inblandad i, som upphovsman och manusförfattare, till exempel Sjölyckan, Finaste familjen och speciellt den helt fantastiska Bonusfamiljen.
Så jag hade mycket höga förväntningar på hennes nya bok, äǻ. Och tack och lov så infriades dom absolut, och till och med med råge. För det här är hennes helt klart bästa bok hittills, tycker jag.
Moa är ju fantastisk på att skildra familjerelationer och speciellt problem och svårigheter i relationer. Den här boken är skriven ur en svärmors synvinkel, men några kapitel i boken är även skrivna ur svärdotterns och sonens synvinkel.
äǻ är otroligt bra skriven, den har hög igenkänningsfaktor, den gör ibland nästan ont att läsa, den är gripande och rörande, den är spännande, den är oförutsägbar, och den var nästan omöjlig att lägga ifrån sig.
Jag tror att alla kan känna igen sig boken, även om man inte är eller har en svärmor. För relationer, det har vi alla i olika former.
Rekommenderar varmt boken, som får högsta betyget av mig.
October 14, 2024
Rewelacyjnie rozpisane, płynnie skomplikowane relacje rodzinne, bez wskazań winnych, usprawiedliwień czy nadinterpretacji. Głównie w linii matka <-> syn, ale też mąż-żona, teściowa-synowa. Fajna gra perspektywą, ale i charakterystyką przez własne słowa bohaterów. Takie poznawanie postaci lubię! Podobała mi się zarówno kreacja bohaterów, jak i manipulowanie ich odbiorem przez autorkę. Zaraz zabieram się za kolejną książkę autorki!
June 8, 2021
Sällan händer det att jag ångrar jag att jag läst någon bok. Nu säger jag att det var bortkastad tid. Boken manipulerar med läsarens känslor hela tiden, vänder och vrider bara för att det ska bli fängslande. Som en dålig tv-serie.
May 24, 2025
Chciałam dać 3⭐️, bo wszyscy w tej książce zdrowo mnie wkurzali. Nie rozumiem takiej rodzinnej relacji, nie rozumiem zarzucania komuś egoizmu samemu zachowując się egoistycznie. Ale cały urok tej powieści w tym, że budzi silne emocje, że wkurza. Plus końcówka i to, jak autorka namieszała, dla mnie bardzo na plus.
Doskonała książka. Aż się boję swoich wrażeń przy „Rodzeństwie�.
Doskonała książka. Aż się boję swoich wrażeń przy „Rodzeństwie�.
May 25, 2020
Lysande, laddad & skickligt skriven!
May 19, 2020
Sträckläste denna bok, även om jag var tvungen att lägga ifrån mig den emellanåt för att lugna ner mig. Relationer, att det ska vara så svårt att kommunicera och att man kan uppfatta diskussioner och situationer så olika. En klump i magen får jag av boken, även om den lättar något i slutet. Mycket välskriven relationsroman om Åsa, sonen Andreas och hans sambo Josefin. Men sorgligt att det ska vara så lätt att missförstå varandra när man egentligen bara vill det bästa. Den här berättelsen känns så äkta, både personerna det handlar om och dialogerna. Moa Herngren har verkligen krupit in under skinnet på karaktärerna, och bra också att få läsa om händelserna ur olika perspektiv. Nu längtar jag efter nästa säsong av Bonusfamiljen!
May 25, 2024
Herngren är verkligen helt fenomenal på att sätta ord på det som skaver och svider. "äǻ" är inget undantag. Här blandas allvar med en gnutta cynisk humor - humor som får läsaren att sätta skrattet i halsen. En del ord och meningar träffar mig rakt in i hjärtat. Om komplexiteten i relationer, om en mors oändliga kärlek till sitt barn och om själva livet i helhet. Träffsäkert och genialiskt. Samtidslitteratur när den är som bäst. Om ni gillar för exempelvis Nina Lykke eller Marie Aubert - kommer ni att gilla denna!
July 5, 2020
Ljudbok! Tydligt är det en välskriven bok eftersom att jag som lyssnare kunde irritera mig så otroligt mycket på huvudkaraktären Åsa, men lika starkt kunde jag känna stor sympati för henne. Jag uppslukades verkligen av alla känslor och tankar. Uppskattade de olika berättarperspektiven som kom lite senare i boken!
October 2, 2020
Väldigt motstridiga känslor medan jag läser boken: alla känslor och konflikter hos karaktärerna gör mig alldeles matt, samtidigt som det beskrivs så trovärdigt att jag inte kan sluta läsa fastän det skaver. Det är få böcker som kommer så nära inpå och som känslomässigt påverkar mig så här pass, men det här är en av de böckerna.
ä!
ä!
February 16, 2021
SÅ bra! Om den ofta missförstådda och förlöjligade svärmodersgestalten. Om komplexa relationer, familjeband och djupt mänskliga människor. Det hade inte behövt vara så dramatiskt för att vara läsvärt, men visst blir det en häftig thrilleraktig touch på den som den är nu. Läs denna!
June 11, 2020
Språket är ärligt talat ingen höjdare, men berättelsen - åh! Den här boken har gett mig så mycket svid i magen och varit så fängslande att jag sträckläst den. Betyget är nästan uppe på fyra stjärnor.
June 14, 2024
2.75 ⭐️ / 6/10. Tyvärr. Jag hade velat ge den här boken bättre vitsord, hade velat vara nöjd och inte så sträng och kritisk i min bedömning, men jag måste få förklara mig.
Det här är egentligen ingen kritik mot författaren, hon har gjort ett bra jobb. Boken är lättläst men samtidigt komplex. Den väcker känslor och är fängslande. Och jag tror att ingen kan missa bokens syfte i att beskriva relationernas komplexitet och svårigheter. Så, författaren har i sig lyckats. Men tyvärr så hade jag inte en trevlig läsupplevelse.
Så många av mina goodreads-vänner hade läst boken och gett den högt vitsord att jag blev intresserad av boken. Efter att ha läst baksidan kände jag att det här var en perfekt bok för mig. Jag skulle kanske få skratta åt igenkänningsfaktorer, känna mig förstådd men även förstå mig bättre på andra människor. Men tyvärr kände jag inget av det här. Det enda jag i princip kände igenom nästan hela boken var magknip och ångest.
Medmänskliga relationer kan vara så oerhört svåra. Tro mig, jag vet. Men det fanns ändå något i den här boken som skavde så oerhört mycket. Den väckte sån smärta och sorg inom mig samtidigt som jag kände hur ångest och ängslan över olika relationer jag har i mitt liv började bubbla upp till ytan. En massa tankar och obekväma känslor.
Jag kände Åsas sorg samtidigt som jag inte orkade med att hon var en sån ”typisk svärmor�. Jag både förstod mig på henne, och suckade varje gång hon grävde sin egen grav. Men mest av allt skulle jag bara ha velat krama henne. Så mycket smärta, så många svek, sånt uteslutande, så mycket hon tvingades gå miste om. Allt det vackra som gick sönder.
Jag var arg på nästan alla i den här boken. Över deras beteende, hårdhet, brutala ärlighet, kyla och elakhet.
Medmänskliga relationer är svåra, men jag tror att det är få fall där det verkligen är bra att utesluta en människa helt och hållet. Jag tror absolut inte på att tvinga sig på, försöka vara så nära som ”en mamma ska vara med sitt barn� eller låtsas ha en nära och härlig relation för att det ska se bra ut. Jag tror mer på att älska på avstånd. Man behöver inte träffas varje vecka eller varje månad, inte umgås och dela livets djupa sidor, utan träffas och bibehålla en fungerande relation. Om en relation är för komplicerad och har en enorm mängd bagage och tyngd kan det vara bra och behövligt att lämna djupet av relationen, att lämna känslorna och det känslomässiga engagemanget åt sidan. Att kunna umgås, prata om vardagliga saker och inte beröva någon annan friheten av att träffa någon annan.
Jag tror att det här kan vara bra för att kunna älska på avstånd. För att kunna uppskatta mamman som trots allt tog hand om dig då du grät dig till sömns, som bar dig och tog hand om dig, som försökte sitt bästa fastän du kände att något saknades. Att uppskatta svärmodern som trots allt gjorde allt detta för din partner, som älskade och försökte, och som troligen fortfarande älskar, trots att ni inte riktigt förstår er på varandras beteende eller behov.
Att uppskatta den relation man hade med vännen, att uppskatta alla samtal och stunder, alla gånger du fått bära och du varit buren, allt ni delat - trots att ni inte längre har den relationen idag.
Jag tror att vissa relationer kräver att älska på avstånd, för att inte väcka alla de infekterade och sårade känslorna till liv. (Det här gäller då förstås inte direkt en relation känns lite krånglig, utan om man försökt lösa något i år men händelserna som påverkat människorna uppfattas så olika att det börjar skava och såra, i så fall kan det vara bättre att landa i det, och i stället ha en fungerande och vardaglig relation.)
Den här boken väckte således mycket och många känslor för mig, men det är inte det enda som krävs för mig för att en bok ska vara bra. Jag var så oerhört arg och illamående efter att ha läst Åsas del, men det började ljusna lite i mitten av boken. Det föddes en liten gnutta hopp, tills det rasade igen. Eftersmaken av boken blev inte bra.
Jag värderar en trevlig läsning (det betyder inte att det bara ska handla om rosa moln och förälskelse - trevlig läsning kan handla om drogproblematik och missbruk men ändå väcka hopp, empati eller något annat fint, eller i alla fall lämna läsaren med något annat än en bitter eftersmak.) men tyvärr kan jag inte klassa detta som det. Den här boken gav mig ångest och stal min nattsömn. Jag blev på ett konstigt och ängsligt sätt ledsen av den här boken. Det kändes inte så bra att läsa den.
Slutligen måste man förstå att det här är min bedömning av boken, mycket i mitt liv spelar in i min recension, hanterandet av svåra relationer och ångesten över relationer med drama, svek, smärta och besvikelser. Jag medger så här i efterhand även att min livssituation, min skörhet och känslighet, mina relationer och allt vad det innebär, påverkar min läsupplevelse, och att jag om fem år kunde ge boken ett betydligt högre betyg.
P.S. Ifall du vill läsa en smärtsam, tung och möjligen ångestgivande bok är den värd att läsa. Således är den inte dålig, men förbered dig inte på en trevlig eller hoppgivande läsupplevelse.
Det här är egentligen ingen kritik mot författaren, hon har gjort ett bra jobb. Boken är lättläst men samtidigt komplex. Den väcker känslor och är fängslande. Och jag tror att ingen kan missa bokens syfte i att beskriva relationernas komplexitet och svårigheter. Så, författaren har i sig lyckats. Men tyvärr så hade jag inte en trevlig läsupplevelse.
Så många av mina goodreads-vänner hade läst boken och gett den högt vitsord att jag blev intresserad av boken. Efter att ha läst baksidan kände jag att det här var en perfekt bok för mig. Jag skulle kanske få skratta åt igenkänningsfaktorer, känna mig förstådd men även förstå mig bättre på andra människor. Men tyvärr kände jag inget av det här. Det enda jag i princip kände igenom nästan hela boken var magknip och ångest.
Medmänskliga relationer kan vara så oerhört svåra. Tro mig, jag vet. Men det fanns ändå något i den här boken som skavde så oerhört mycket. Den väckte sån smärta och sorg inom mig samtidigt som jag kände hur ångest och ängslan över olika relationer jag har i mitt liv började bubbla upp till ytan. En massa tankar och obekväma känslor.
Jag kände Åsas sorg samtidigt som jag inte orkade med att hon var en sån ”typisk svärmor�. Jag både förstod mig på henne, och suckade varje gång hon grävde sin egen grav. Men mest av allt skulle jag bara ha velat krama henne. Så mycket smärta, så många svek, sånt uteslutande, så mycket hon tvingades gå miste om. Allt det vackra som gick sönder.
Jag var arg på nästan alla i den här boken. Över deras beteende, hårdhet, brutala ärlighet, kyla och elakhet.
Medmänskliga relationer är svåra, men jag tror att det är få fall där det verkligen är bra att utesluta en människa helt och hållet. Jag tror absolut inte på att tvinga sig på, försöka vara så nära som ”en mamma ska vara med sitt barn� eller låtsas ha en nära och härlig relation för att det ska se bra ut. Jag tror mer på att älska på avstånd. Man behöver inte träffas varje vecka eller varje månad, inte umgås och dela livets djupa sidor, utan träffas och bibehålla en fungerande relation. Om en relation är för komplicerad och har en enorm mängd bagage och tyngd kan det vara bra och behövligt att lämna djupet av relationen, att lämna känslorna och det känslomässiga engagemanget åt sidan. Att kunna umgås, prata om vardagliga saker och inte beröva någon annan friheten av att träffa någon annan.
Jag tror att det här kan vara bra för att kunna älska på avstånd. För att kunna uppskatta mamman som trots allt tog hand om dig då du grät dig till sömns, som bar dig och tog hand om dig, som försökte sitt bästa fastän du kände att något saknades. Att uppskatta svärmodern som trots allt gjorde allt detta för din partner, som älskade och försökte, och som troligen fortfarande älskar, trots att ni inte riktigt förstår er på varandras beteende eller behov.
Att uppskatta den relation man hade med vännen, att uppskatta alla samtal och stunder, alla gånger du fått bära och du varit buren, allt ni delat - trots att ni inte längre har den relationen idag.
Jag tror att vissa relationer kräver att älska på avstånd, för att inte väcka alla de infekterade och sårade känslorna till liv. (Det här gäller då förstås inte direkt en relation känns lite krånglig, utan om man försökt lösa något i år men händelserna som påverkat människorna uppfattas så olika att det börjar skava och såra, i så fall kan det vara bättre att landa i det, och i stället ha en fungerande och vardaglig relation.)
Den här boken väckte således mycket och många känslor för mig, men det är inte det enda som krävs för mig för att en bok ska vara bra. Jag var så oerhört arg och illamående efter att ha läst Åsas del, men det började ljusna lite i mitten av boken. Det föddes en liten gnutta hopp, tills det rasade igen. Eftersmaken av boken blev inte bra.
Jag värderar en trevlig läsning (det betyder inte att det bara ska handla om rosa moln och förälskelse - trevlig läsning kan handla om drogproblematik och missbruk men ändå väcka hopp, empati eller något annat fint, eller i alla fall lämna läsaren med något annat än en bitter eftersmak.) men tyvärr kan jag inte klassa detta som det. Den här boken gav mig ångest och stal min nattsömn. Jag blev på ett konstigt och ängsligt sätt ledsen av den här boken. Det kändes inte så bra att läsa den.
Slutligen måste man förstå att det här är min bedömning av boken, mycket i mitt liv spelar in i min recension, hanterandet av svåra relationer och ångesten över relationer med drama, svek, smärta och besvikelser. Jag medger så här i efterhand även att min livssituation, min skörhet och känslighet, mina relationer och allt vad det innebär, påverkar min läsupplevelse, och att jag om fem år kunde ge boken ett betydligt högre betyg.
P.S. Ifall du vill läsa en smärtsam, tung och möjligen ångestgivande bok är den värd att läsa. Således är den inte dålig, men förbered dig inte på en trevlig eller hoppgivande läsupplevelse.
This entire review has been hidden because of spoilers.
April 15, 2022
Det här var en mycket, mycket jobbig bok.
Tung känslomässigt.
Men så bra!
Tung känslomässigt.
Men så bra!
August 9, 2024
Szukałam książki, która pozwoli mi zapomnieć o rzeczywistości i wzbudzi we mnie silne emocje. Nie zawiodłam się: już dawno zakończenie tak mnie nie rozzłościło.
April 3, 2025
Analýza vzťahu, ktorý zomrel na zodpovenosť, podprahovú manipuláciu a ilúziu spokojnosti, pochopenia a šťastia, ktoré neexistuje.
Rodina, ktorá má všetko, čo má rodina mať, aby v priebehu niekoľkých týždňov, rozišli a rozdelili sa, predali byt a nastavili si zrkadlá skutočných vzťahov, bez zbytočných fráz a predstierania.
Rodina, ktorá má všetko, čo má rodina mať, aby v priebehu niekoľkých týždňov, rozišli a rozdelili sa, predali byt a nastavili si zrkadlá skutočných vzťahov, bez zbytočných fráz a predstierania.
June 10, 2021
Den här boken väckte så många känslor hos mig under läsningen och skildringen av de komplexa relationerna är något utöver det vanliga. Verkligen en läsvärd bok!
May 27, 2020
Herregud vilken bok! Det var länge sedan jag kände en karaktärs känslor själv så här starkt. Herngren är en mästare på att skriva personporträtt.
August 23, 2024
Niby obyczajówka, a czyta się jak domestic thriller. Dobra rzecz!
May 18, 2025
Jestli máte, stejně jako já, slabost pro pěkné obálky, je rozhodně těžké odolat této krásce. Ale nebojte se, nebudete litovat, obsah je totiž stejně nádherný, i když smutný a bolavý.
Asa, žena a milující matka. Sama vychovala syna, se kterým má skvělý vztah. K jeho nové přítelkyni se snaží být přátelská a chce, aby si všichni tři rozuměli. Bohužel, čím více se snaží, tím více se od sebe vzdalují. Vzájemné nepochopení se dostane až tak daleko, že nakonec zůstane Asa sama. Dá se ještě narušený vztah napravit? Pomůže tomu vnoučátko, na které se všichni tak těší? To ukáže čas.
Autorka nám předkládá rodinné, až psychologické drama, které je tak skutečné, že v postavách můžete najít někoho ze svého okolí. Popsané situace jsou mnohdy opravdu hodně reálné. Nepochopení, napjaté a komplikované rodinné vztahy, hluboké křivdy. Když k tomu přidáme ještě pěknou dávku tajemství, ocitáme se v situaci, kterou je těžké vyřešit, obzvlášť když tu chybí komunikace a snaha o pochopení.
Celý problém tu vidíme hned z několika úhlů pohledu a můžeme tak lépe pochopit jednotlivé postavy, proč se chovaly tak, jak se chovaly a proč udělaly mnohdy až nesmyslné věci. V příběhu také pomalu odkrýváme, co se stalo v minulosti. Určité tajemství, které by mohlo mnohé vysvětlit. Tím si autorka udržuje naši pozornost, abychom neustále četli dál, dokud neodhalíme vše skryté. I když se místy informace opakovaly, tak mi to vůbec nevadilo. Autorčin styl, který mi neskutečně sedl, byl svým způsobem naléhavý a nutil mě číst dál.
Možná, že bude celý příběh pro někoho nepochopitelný, ale takovéto situace jsou bohužel běžné a někdy je v životě náročné vybrat si tu správnou cestu. A musím říct, že mě, jako matku, opravdu hodně zasáhl. To, jak je z textu cítit zoufalství je zároveň skvělé a na druhou stranu tak moc těžké.
Poslední dobou mám štěstí na samé výborné švédské autorky a jsem ráda, že i Moa Herngren se zařadí mezi mé oblíbené. Rozhodně si musím přečíst i její knihu Rozvod, kde očekávám podobně silný příběh.
Asa, žena a milující matka. Sama vychovala syna, se kterým má skvělý vztah. K jeho nové přítelkyni se snaží být přátelská a chce, aby si všichni tři rozuměli. Bohužel, čím více se snaží, tím více se od sebe vzdalují. Vzájemné nepochopení se dostane až tak daleko, že nakonec zůstane Asa sama. Dá se ještě narušený vztah napravit? Pomůže tomu vnoučátko, na které se všichni tak těší? To ukáže čas.
Autorka nám předkládá rodinné, až psychologické drama, které je tak skutečné, že v postavách můžete najít někoho ze svého okolí. Popsané situace jsou mnohdy opravdu hodně reálné. Nepochopení, napjaté a komplikované rodinné vztahy, hluboké křivdy. Když k tomu přidáme ještě pěknou dávku tajemství, ocitáme se v situaci, kterou je těžké vyřešit, obzvlášť když tu chybí komunikace a snaha o pochopení.
Celý problém tu vidíme hned z několika úhlů pohledu a můžeme tak lépe pochopit jednotlivé postavy, proč se chovaly tak, jak se chovaly a proč udělaly mnohdy až nesmyslné věci. V příběhu také pomalu odkrýváme, co se stalo v minulosti. Určité tajemství, které by mohlo mnohé vysvětlit. Tím si autorka udržuje naši pozornost, abychom neustále četli dál, dokud neodhalíme vše skryté. I když se místy informace opakovaly, tak mi to vůbec nevadilo. Autorčin styl, který mi neskutečně sedl, byl svým způsobem naléhavý a nutil mě číst dál.
Možná, že bude celý příběh pro někoho nepochopitelný, ale takovéto situace jsou bohužel běžné a někdy je v životě náročné vybrat si tu správnou cestu. A musím říct, že mě, jako matku, opravdu hodně zasáhl. To, jak je z textu cítit zoufalství je zároveň skvělé a na druhou stranu tak moc těžké.
Poslední dobou mám štěstí na samé výborné švédské autorky a jsem ráda, že i Moa Herngren se zařadí mezi mé oblíbené. Rozhodně si musím přečíst i její knihu Rozvod, kde očekávám podobně silný příběh.
June 30, 2021
3,5 stjärnor
I centrum av boken står Åsa som är mor till Andreas och svärmor till Josefin. Allt Åsa vill är att få umgås med sitt barn och barnbarn, men mycket går fel längs med vägen och alla relationer blir fort inflammerade. Perspektivet är intressant och nytt (att det är svärmor som berättar), och många gånger undrar man vad som är sant och vad som inte är det, men ibland kändes perspektivhoppen inte så välgjorda och den stora sak man så länge inte får veta något om faller till sist ganska platt.
Läsupplevelsen får dock 5/5 stjärnor! Jag och Kajsa läste den tillsammans under några semesterdagar då vi turades om att läsa högt och varvade det med att ibland också läsa tyst för oss själva, men hela tiden i samma takt. Det var fantastiskt att kunna diskutera det man precis just läst och tillsammans få en referensram kring boken. Superroligt och något jag hoppas vi kan göra igen!
I centrum av boken står Åsa som är mor till Andreas och svärmor till Josefin. Allt Åsa vill är att få umgås med sitt barn och barnbarn, men mycket går fel längs med vägen och alla relationer blir fort inflammerade. Perspektivet är intressant och nytt (att det är svärmor som berättar), och många gånger undrar man vad som är sant och vad som inte är det, men ibland kändes perspektivhoppen inte så välgjorda och den stora sak man så länge inte får veta något om faller till sist ganska platt.
Läsupplevelsen får dock 5/5 stjärnor! Jag och Kajsa läste den tillsammans under några semesterdagar då vi turades om att läsa högt och varvade det med att ibland också läsa tyst för oss själva, men hela tiden i samma takt. Det var fantastiskt att kunna diskutera det man precis just läst och tillsammans få en referensram kring boken. Superroligt och något jag hoppas vi kan göra igen!
Read
July 9, 2020”Det var Josefins hand, inte min, som tröstade. Det var märkligt att se även om det var naturligt. Ett oundvikligt maktskifte som hade börjat för länge sen men som gjorde obarmhärtigt ont. Sakta men säkert sköts allt längre in i kulisserna.�
Moderskap, men åt ett vuxet barn. Opålitliga berättare, och även för mig som läsare en stigande känsla av obehag och vanmakt.
Obalans att mamman/svärmodern tillåts ta såg mycket plats i boken, och att de andra berättarna oväntat och snabbt swischar förbi de sista tiotals sidorna.
Och slutet (inte bara epilogen), vad tycker ni om det??
Moderskap, men åt ett vuxet barn. Opålitliga berättare, och även för mig som läsare en stigande känsla av obehag och vanmakt.
Obalans att mamman/svärmodern tillåts ta såg mycket plats i boken, och att de andra berättarna oväntat och snabbt swischar förbi de sista tiotals sidorna.
Och slutet (inte bara epilogen), vad tycker ni om det??
Displaying 1 - 30 of 264 reviews
Can't find what you're looking for?
Get help and learn more about the design.